Om livet med IVF:

Förutom att skriva tenta har vi den här veckan gjort en väldigt massa barnrelaterade saker.

Igår var vi hos barnmorskan. Det var en månad sen sist vi var där. Allt var bra. Lillans hjärtljud växlade mellan 125 och 158! Jag såg paniken i hans ögon eftersom vi fått höra att allt mellan 110 och 160 är normalt och bra och 158 är ju skyyyyhögt, men jag påminde honom om att de vill se ett varierande hjärtljud. Barnmorskan kände också efter om Lillan var fixerad eller inte, det var hon inte men hon var inte rörlig heller utan ruckbar. Han pussade min mage innan jag drog upp strumpbyxorna. Gölle. Jag har gått upp 14 kilo sedan innan graviditeten nu, huvva. Mina fötter ser ut som tjocka korvar och han säger: "Det där ser INTE ut som dina fötter!" Mina fötter är i vanliga fall långa, smala och platta med långa, smala tår. Nu har de valkar både här och där och ömmar så fort jag (med viss möda) reser mig på morgonen. 

Efter barnmorskebesöket var det smärtlindringskurs. De här kurserna de har på Cura är jätteJÄTTEbra! Vi fick veta mycket vi inte visste innan, bland annat att man kan få morfin som smärtstillande. Det verkade lite najsare än EDA om man säger så, jag blev bara orolig att morfinet kanske inte verkar på mig eftersom det inte gjorde det vid äggplock, men vi ska ringa till RMC och fråga vad det var för morfin de använde där. Vi får nog lov att revidera vårt förlossningsbrev lite allt eftersom vi får veta mer och även mer om hur det går till på förlossningen i Malmö. Just nu kan jag tycka att vårt förlossningsbrev låter lite som "Hej! Eftersom ni här på förlossningen inte vet hur det går till när man ska föda barn så kan vi berätta för er - Jo, det börjar med att..."

I tisdags var vi på KK (tredje våningen, samma som RMC - back to where it all began - tur att det var klockan 18.00, alltså efter att alla barnlösa gått hem, vi såg dock Dr. Leif som var den behandlingsansvarige för Lillan och jag blev lite starstruck - haha!) på förlossningsföreläsning. Den var också väldigt bra men väldigt saklig. Överlag tycker jag att alla som man träffar på som jobbar på förlossningen i Malmö verkar huuur gulliga som helst. Synd att de har så dåligt rykte. 

I torsdags var vi på Familjerättsbyrån för att skriva på faderskapspapprena. Jag har nog aldrig sett honom så stolt någonsin! Väl där blev vi båda två nervösa för det kändes som att vi lurade någon! Haha! Den här jäkla känslan av att saker och ting inte är på riktigt - när ska den försvinna?! Hursomhelst var det jättekonstigt, för när vi sa att vi väntade ett provrörsbarn (som man ju säger för att vanliga dödliga ska förstå) så ville de helt plötsligt ha det där medgivandepappret (vet inte om ni minns men när man börjar med IVF så får ju mannen skriva på ett papper om att det är OK att man använder hans spermier till det här, vad nu det ska vara bra för, kvinnan får bara foga sig i att man använder hennes ägg eller?) som han skrev under på RMC och vi kan inte förstå det?! Hade vi inte sagt att det var ett IVF-barn hade vi ju inte behövt skicka in det occh vad gör det egentligen för skillnad? Han är väl redan ännu mer pappa eftersom det inte finns en chans i helvetet att någon annan är pappa? (Förutsatt att labbpersonalen på RMC använt rätt spermier - och rätt ägg!- dårå.) Nåväl, det blir ju ett ganska angenämt samtal att ringa till RMC och säga att man behöver det där pappret för man ska bli päron! Tji ho! 

Ja, det var väl det barnrelaterade. Eller, igår var han på julferre med jobbet och jag styrde upp julmys tillsammans med mina bästa (han blev avundsjuk och ville hellre vara hemma med oss och skyndade således hem efter maten och de två gratis dryckerna) och jäklariminlåda vad det var hålligång i magen! Jag vet inte riktigt vad det är som händer men jag tror att det är när hon trycker ner huvudet så kommer det några nerver i kläm eller något för det känns som att blygdbenet och blåsan ska sprängas på en och samma gång! Hursomhelst så hände det här ganska många gånger och det gjorde så ont att jag skrek "AJ!" rakt ut. Så jag skämtade med min kompis som tidigare berättat att hon har en plan på vad som ska hända ifall det sätter igång när Han inte är hemma och frågade "Jaha, tänk om det är på G nu? Vad är din plan?" 
Hon: "Ja, men att vi ska ta väskan, sen åker vi taxi in och så ringer vi Honom och säger - möt oss där! Har du packat väskan?" 
Jag: "Nä!"
Hon (smått hysteriskt): "Men duuuuuu! DU MÅSTE PACKA VÄSKAN!"
Sen berättade vi det för honom när han kom hem och han blev också smått hysteriskt och bestämde att väskan ska packas idag. Idag är det dessutom fullmåne och kvinnorna i min familj diggar det där med att föda på fullmåne såatte. Nästa fullmåne är den 9 januari. Om en vecka är hon färdigbakad. 

Ja, det var det för den här gången det! På återseende!