Om livet med IVF:

Hej alla fina och stort tack för all tröst, pepp, uppmuntran och kärlek. Det behövs så himla mycket i situationer som dessa. Ni är finast!

Men som ni skriver och som vissa av er vet så är det "bara" att bryta ihop och komma igen.
Det har vi gjort nu. 
Vi kan inte vara ledsna över något vi aldrig haft hur länge som helst och han har börjat kalla knyttet som fanns i magen för organismen istället. Distans.
Nu är det nya tag och imorgon ska jag ringa RMC igen och jag ska få nya recept och få veta hur vi kör nästa gång. Korta hoppas jag, men kanske med vissa justeringar?

Idag var första dagen utan hormoner och jag är glad. Those hormones makes me blue. Vi har lyssnat på glad musik och varit ok. Jag har druckit kaffe. Önskar att jag kunde skriva mängder med kaffe men då skulle jag ljuga, jag har vant mig av med kaffet så det blev bara till frukost. Men det var gott! Mmm, vad kaffe är gott!

Det kanske är konstigt att man reser sig så snabbt? Men man har inget val. Klart jag inte tycker livet är så lajbans just nu, det mesta känns faktiskt ganska meningslöst. Men vi måste ju komma ihåg att leva under tiden. Det är så himla lätt att glömma. Men jag kommer aldrig ge upp. Herregud, det kommer att bli en dyr historia det här.

Igår när vi låg och pratade och rekreerade oss i sängen skämtade vi om att vi kanske skulle sluta plugga, sluta jobba, börja äta bara på donken, bli feta, bara sitta hemma och spela tevespel och gå på soc istället. Som vi hade fantiserat ihop om hon framför oss i kön på Ica. Sen skrattade vi länge när vi insåg hur långt ifrån oss det är. När vi insåg att Fanimig, vi är ju på väg! Vi är på god väg att skaffa oss ett jävla bra liv! Och där vi är nu är redan ganska bra. Förutom att vi aldrig kommer ha råd att köpa lägenhet eller hus, för alla pengarna kommer gå åt att köpa barn. May so be it.

Det är lustigt hur livet kan bestämma vägar åt en utan att fråga. Och det är typiskt att av alla i ens umgängeskrets är det klart att man ska tillhöra de där 10% som inte kan få barn. Och hur präktigt det än låter så är det ändå tur, för jag önskar att ingen annan skulle behöva gå igenom det här.