Om livet med IVF:

Igår var den, i min mening, hittills bästa artikeln i artikelserien om barnlöshet i Sydsvenskan. Av någon underlig anledning har de inte lagt ut just den artikeln på nätet. Jag funderar att maila och be dem lägga ut den så att alla kan läsa. Jag tycker den var bra av några olika anledningar: 

1. Den handlade om hur kvinnor behandlas med onödigt höga hormondoser och om hur det är politikernas fel. De menar på att eftersom man bara har tre försök (oftast, på vissa ställen är det ännu sämre) vill både läkarna och paren maximera graviditetschanserna och därför proppas vi fulla av starka hormoner som får oss att må dåligt. Mycket hormoner= fler ägg. Jag började såklart gråta över frukostkaffet när jag satt och högläste artikeln för honom för jag är en sån som börjar gråta så fort någon visar lite sympati och i artikeln stod det med klarspråk att det är för jävligt att kvinnor ska behöva må såhär. Det är så skönt att få förståelse, att någon säger "Det är ok, vi vet att de här hormonerna får dig att vilja lägga dig ner och dö och det borde inte behöva vara så". 

2. Det stod även att provrörsbefruktning kostar mindre än 20 000 kronor per cykel och att graviditetschanserna är (och lägg märke till det här, för det visste nog varken jag eller du!) är lika höga de första sex cyklerna! All "statistik" (utan någon vettig källa) som jag har läst mig till har varit att första gången är det inte så stor chans, andra gången störst och tredje gången mindre chans igen och här kommer alltså en läkare som säger att chansen är lika stor de första sex gångerna! Är det någon mer än jag som blir glad och lättad och j-vligt hoppfull inför ett sånt besked? 

3. Det står att det vore bättre om man fick fler gratisförsök för då skulle man kunna behandlas med mildare hormonstimuleringar som bara varar i en vecka och som ger färre ägg, graviditetschansen minskar då från 30-35 % till 20-25% men kvinnorna mår bättre och den minskade chansen kompenseras ju med fler försök. 

4. Sedan är det en artikel om hur mycket samhället hade tjänat på att tillåta fler provrörsförsök (och i längden alltså fler provrörsbarn). Det står att i genomsnitt behövs tre provrörsförsök för att ett barn ska bli till (i genomsnitt?!) och att det allt som allt kostar 200 000 (inklusive läkarbesök och medicin och allt) och efter ett genomsnittligt långt liv kommer DET barnet ge ett överskott till staten på 254 000 kronor! Men det räcker inte, med alla skatter och allt blir det ÄNNU mer pengar till samhället: Ca-ching! (Det absolut sämsta argumentet jag har hört mot detta är "Men vadå? Tänk om det blir en mördare av provrörsbarnet! Det skulle kosta samhället jättemycket pengar!" Då menar jag att om den eller de personerna som säger så hade vetat något om oss som kämpar på det här viset så är det att våra barn kommer att få kärlek i överflöd så det är nog minimal risk med det ska du se och det blir nog fler mördare av dina obildade ungar dumb ass!)  

5. Det står att det är väldigt viktigt att vi bibehåller en födelsefrekvens på 2.1 barn per kvinna om vi vill upprätthålla välfärdsstaten och att nuförtiden föds det bara 1.9 barn per kvinna i Sverige. Det står att barnlöshet ibland kallas för "lyxproblem" men att faktum är att det behövs fler barn och han som blir intervjuad frågar sig vem som ska betala hans pension i framtiden? Jag tänker mig att vi barnlösa kanske till och med är beredda att skaffa fler barn än 2.1? (Läs: jag iaf, fast det kan jag ju inte veta något om innan jag har en!)

Som sagt, jag hade velat länka till detta inlägget men eftersom det inte finns på nätet kan jag ju inte göra det utan får tacka Sara Håkansson på Sydsvenskan för att hon skrev det och Outi Hovatta och Anders Svensson för att de var med i artiklarna. TACK!