GRATTIS!

Ibland gör man ju verkligen lyckoskott här i livet. Ett sådant var att börja blogga. När jag trodde att vi var de enda människorna i världen som skulle genomgå IVF och tänkte att nu jävlar ska jag göra något revolutionerande av det här: Jag ska blogga om det så att andra får höra hur det är att leva som ofrivilligt barnlös! Alldeles snart visade det ju sig att jag var långt ifrån ensam och det fanns ju hundratals bloggar som behandlade ämnet och däri fann jag en gemenskap.

I denna gemenskap har jag hittat ett gäng guldkorn och en av dessa guldklimpar som jag råkat träffa på på vägen är Ruht! Efter hundratals milslånga mail fram och tillbaka sedan i våras känns det ibland som att hon känner mig bättre än mina närmsta vänner! Detta trots att vi aldrig ens träffats i verkligheten. Därför blir jag idag jätteblödig bara av tanken på att hon gifter sig med sin älskade man på rådhuset i Lillstan!

Jag önskar så att vi kunde spontanköpa en tågbiljett och överraska er där utanför rådhuset, men vi är kvar här och önskar dig och din Han och eran lilla Bulle all lycka och framgång i livet som familj! 

All kärlek från oss!

Det regnar kärlek.

Fasiken vad fina ni är. 

Nu har jag fått 3 sånahäringa Blog Awards dårå. Första gången i mitt liv. Tänk att det här IVF-livet blev så kärleksfullt och fyllt av gemenskap och uppenbarligen så mycket mer intressant än mitt "vanliga gamla" liv (där jag i och för sig vunnit en bloggtävling en gång). Men det här är ju så mycket bättre. Den kärleken och gemenskapen och det stödet vi kan ge till varandra, nya och gamla ofrivilligt barnlösa - det är ju fantastiskt! 

Eftersom jag inte kan bestämma hur jag ska göra, om jag bara ska ge den vidare till såna som INTE fått den förut eller om jag helt enkelt bara ska ge den till de jag känner för, måste jag tänka lite över helgen. Jag vet nog vilka jag lurar på och helst hade jag gett den vidare till alla mina kära som ligger i länk-listan till vänster. Men jag väntar lite. Och suger på den. Mmm. 

Nu åker jag bort över långhelgen och därför följer nu radiotystnad...

RMC - gotta love them.

(Det låter som en hiphop-låt?)

Ah, vad de är fina på RMC! Jag undrar om cheferna vet om att de anställt de mest kompetenta, trevliga och sympatiska människorna i världen? Allt det här talar mot mina fördomar om vårdpersonal som oengagerade zombies som bara bryr sig om kaffepauserna (jag vet, jag har varit där). Jag är väldigt nöjd med att ha blivit motbevisad. Inte bara att de är grymma, bra, hjälpsamma, tröstande om det behövs, utan det känns även ibland som om de allihop gått igenom det här själva. Som om det vore ett kriterie att överhuvudtaget bli anställd där. 

- Jaa, så undrar vi... Har du själv varit barnlös?
- Jepp. 
- You're hired! 

Nu spekulerar jag bara men det är fler än en gång som jag hört orden "vi som går igenom det här". 
Hon jag talade med idag var glad, pepp, supertrevlig, väldigt skånsk och likadan som jag; det vill säga - pratade mycket och gärna. Perfect match sådär på morgonkvisten. Vi hade säkert kunnat prata hela förmiddagen om det hade varit så. Men summan av kardemumman var i alla fall att om mensen kommer i helgen är det ok att börja spruta. Om mensen kommer nästa helg kan jag också bara börja spruta. Jag behöver inte ringa tit som tätt för att fråga om det är ok. Det är ok. Jag är inplanerad i schemat. (Behöver jag säga en gång till att jag är laddad?)

Idag har jag lekt hemmafru - städat, diskat, handlat, torkat upp kattkräks, torkat upp kattkiss (kattfan), bakat, hällt upp godis, blandat dippa, köpt två olika chipssorter vilka båda är nya varianter av hans favoritchirre och snart ska jag förbereda maten så att allt vi behöver göra sen är att njuuuuta av fredagen. (Allt detta när det enda jag egentligen borde ha gjort är att plugga. Ooops.) Kan undra vad vi ska titta på ikväll bara nu när På Spåret är slut? Så ska det låta känns inte som my kinda' fredagsnöje såattsäga. 

Trevlig helg på er gott folk! 


O I get by with a little help from my friends.

De bästa vännerna kom över i helgen och pratade om djupa saker som den "nya arbetarklassen" och om vilka som räknas dit och om man överhuvudtaget kan tala om en arbetarklass eller om man måste omdefiniera klasstänket. Och så passade vi på att berätta för de bästa vännerna att "vi kan inte få barn vi håller på med provrörsbefruktning!" (För så heter det i folkmun, tror jag, IVF heter det bland oss invigda.) Det kändes som om en stor sten föll från mitt hjärta och de var stöttande, peppande och glada. Jag blev glad. Så. Nu vet dom. Och dom frågade bra frågor som typ "Hur mycket vill ni att vi ska fråga? Ska vi fråga hur det går hela tiden eller ska vi låta er själva ta upp det?" Så himla bra frågor men varken jag eller han hade några svar på det. Vi får ta det som det kommer. Efter att ha distanserat sig lite under den här karusellen kändes det bra att berätta varför, och som vanligt när man delar något stort och kanske tungt med någon eller några man tycker om, så kommer man varandra ännu lite närmre. Jag älskar dem och jag är glad för att de nu är en del av detta. Eller åtminstone vet en del om detta. Jag bad dem dessutom att fråga allt som dem eventuellt ville veta för man vet kanske inte så mycket om man inte själv är inblandad. Så jag fick berätta ungefär allt om hur allt går till. Lite om hur kroppen fungerar och hur ingreppen går till och visa sprutor och berätta läskiga detaljer och det var nyttigt. Både för mig, honom och dem tror jag. Sen käkade vi massor av kakor och drack massor av kaffe och jag och han hade tidigare under dagen konstaterat att det enda som vår orädda katt är rädd för är dammsugaren, men nu kunde vi även konstatera att hon också är rädd för vår minsta kompis som är ettochetthalvt. Hon fick ett välförtjänt träningspass. (Katten alltså.) Sen gick vi och käka indiskt. (Inte jag och katten alltså utan jag och de andra.) Sen blev det skumpa och öl och annan sprit och melodifestivalskval och allsång och dans ända tills jag gav upp vid tre. 

Igår fick bästa läkare [namn] (?) komma till tals i tidningen! Läs här. Jag borde verkligen få de där ungarna snart så jag kan sätta igång och donera ägg!

RSS 2.0