Ingen mens - ingen graviditet.

Nu börjar det brinna i knutarna här. Jag vet att jag inte ska stressa men om inte mensen kommer idag eller imorgon blir det tight att hinna med ett försök på grund av påsken. Då blir jag jättejätteledsen. Jag trodde mensen kom i lördags och blev skitglad och firade mer än vad vi redan gjorde, det kunde ju vara sista fyllan på länge. Tji fick vi. (Känns som att den meningen är genomgående i det här?) För sedan dess har det varit som Sahara down there. Och koooom nu inte här och säg att jag kan vara gravid - för det är jag alltså inte! Har såklart testat. Precis när jag själv började tro att jag kanske var det. En sak lär man sig i det här och det är att man omöjligt kan känna sin kropp. Men jag är lika ogravid som vanligt och börjar som vanligt bli otålig på att få mens och som vanligt vill den inte komma och kanske är det bara för det. Men nu har jag ju i alla fall testat negativt och då kanske den behagar dyka upp? Förra gången krävdes två negativa gravtest innan den kom. 
Suck.


Sara Håkansson som är en av dem som skriver artiklarna om barnlöshet i Sydsvenskan var förresten jättefin och har mailat länkarna till artiklarna som jag skrev om sist, här är dem: 

http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422815/Ar-provrorsbarn-en-vinstaffar-for-staten.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422812/38-agg-mognade-pa-en-gang.html
http://www.sydsvenskan.se/sverige/article1422811/Professor-Onodigt-hoga-hormondoser-politikers-fel-.html

Sydsvenskanserien - psykiska och ekonomiska aspekter på barnlöshet.

Igår var den, i min mening, hittills bästa artikeln i artikelserien om barnlöshet i Sydsvenskan. Av någon underlig anledning har de inte lagt ut just den artikeln på nätet. Jag funderar att maila och be dem lägga ut den så att alla kan läsa. Jag tycker den var bra av några olika anledningar: 

1. Den handlade om hur kvinnor behandlas med onödigt höga hormondoser och om hur det är politikernas fel. De menar på att eftersom man bara har tre försök (oftast, på vissa ställen är det ännu sämre) vill både läkarna och paren maximera graviditetschanserna och därför proppas vi fulla av starka hormoner som får oss att må dåligt. Mycket hormoner= fler ägg. Jag började såklart gråta över frukostkaffet när jag satt och högläste artikeln för honom för jag är en sån som börjar gråta så fort någon visar lite sympati och i artikeln stod det med klarspråk att det är för jävligt att kvinnor ska behöva må såhär. Det är så skönt att få förståelse, att någon säger "Det är ok, vi vet att de här hormonerna får dig att vilja lägga dig ner och dö och det borde inte behöva vara så". 

2. Det stod även att provrörsbefruktning kostar mindre än 20 000 kronor per cykel och att graviditetschanserna är (och lägg märke till det här, för det visste nog varken jag eller du!) är lika höga de första sex cyklerna! All "statistik" (utan någon vettig källa) som jag har läst mig till har varit att första gången är det inte så stor chans, andra gången störst och tredje gången mindre chans igen och här kommer alltså en läkare som säger att chansen är lika stor de första sex gångerna! Är det någon mer än jag som blir glad och lättad och j-vligt hoppfull inför ett sånt besked? 

3. Det står att det vore bättre om man fick fler gratisförsök för då skulle man kunna behandlas med mildare hormonstimuleringar som bara varar i en vecka och som ger färre ägg, graviditetschansen minskar då från 30-35 % till 20-25% men kvinnorna mår bättre och den minskade chansen kompenseras ju med fler försök. 

4. Sedan är det en artikel om hur mycket samhället hade tjänat på att tillåta fler provrörsförsök (och i längden alltså fler provrörsbarn). Det står att i genomsnitt behövs tre provrörsförsök för att ett barn ska bli till (i genomsnitt?!) och att det allt som allt kostar 200 000 (inklusive läkarbesök och medicin och allt) och efter ett genomsnittligt långt liv kommer DET barnet ge ett överskott till staten på 254 000 kronor! Men det räcker inte, med alla skatter och allt blir det ÄNNU mer pengar till samhället: Ca-ching! (Det absolut sämsta argumentet jag har hört mot detta är "Men vadå? Tänk om det blir en mördare av provrörsbarnet! Det skulle kosta samhället jättemycket pengar!" Då menar jag att om den eller de personerna som säger så hade vetat något om oss som kämpar på det här viset så är det att våra barn kommer att få kärlek i överflöd så det är nog minimal risk med det ska du se och det blir nog fler mördare av dina obildade ungar dumb ass!)  

5. Det står att det är väldigt viktigt att vi bibehåller en födelsefrekvens på 2.1 barn per kvinna om vi vill upprätthålla välfärdsstaten och att nuförtiden föds det bara 1.9 barn per kvinna i Sverige. Det står att barnlöshet ibland kallas för "lyxproblem" men att faktum är att det behövs fler barn och han som blir intervjuad frågar sig vem som ska betala hans pension i framtiden? Jag tänker mig att vi barnlösa kanske till och med är beredda att skaffa fler barn än 2.1? (Läs: jag iaf, fast det kan jag ju inte veta något om innan jag har en!)

Som sagt, jag hade velat länka till detta inlägget men eftersom det inte finns på nätet kan jag ju inte göra det utan får tacka Sara Håkansson på Sydsvenskan för att hon skrev det och Outi Hovatta och Anders Svensson för att de var med i artiklarna. TACK!

Dagens IVF-tips.

Läs ALDRIG horoskop. 
Oavsett om du tror på horoskop eller inte (det gör du förmodligen inte eftersom du är en vuxen och resonabel människa, men du kanske gillar att läsa dem ändå) så kan ALLT negativt du läser på ett eller annat sätt relateras till din IVF. 
Så gör det bara inte.

Artikelserie.

Sydsvenskan börjar en artikelserie om ofrivillig barnlöshet idag. Läs här. Läs även vad puckona som kommenterar tycker. Jag blir så arg, upprörd och ledsen att jag inte ens orkar ge mig in i en diskussion. Exempelvis: "Om valet står mellan hjärtoperation eller provrörsbehandling, så väljer jag att samhället lägger resurser på hjärtoperation. Inget svårt val." Eh? Det är väl ingen som tvingar dig att välja mellan hjärtoperation och provrörsbehandling? En provrörsbehandling tar väl inte per automatik bort en hjärtoperation? Dumbass!

The boss.

Jag bestämde mig för att knata iväg och prata med chefen. 
Tänkte att jag inte orkar med att dra fler vita lögner, i alla fall inte för henne. Vill liksom inte framstå som en helt oambitiös medarbetare som bara tackar nej till alla pass jag bli erbjuden. Vill inte säga att jag är vinterkräksjuk/halsflusssjuk/migränsjuk/annansjuk utan att vara det fler gånger. Så jag sa som det var. 
-Vi kan inte få barn. 
Och så började jag gråta såklart för det är så läskigt att säga de där fem orden: "Vi kan inte få barn." Det blir liksom så verkligt och obehagligt när man säger så, för vi kan ju få barn! Det är bara lite besvärligare för oss. Sen hade vi ett långt och jättebra samtal och hon var såklart nyfiken och jag berättade om hur allt går till och hon sa att jag får lov att vara ledig hur mycket jag vill och så avslutade hon med ett "Grattis!" Så fint. Grattis?

Sen gick jag och pluggade på ett fik och det var alldeles tyst och mysigt att plugga på ända tills det kom in en höggravid kvinna och hennes väninna och den gravida kvinnan pratade bara om sin graviditet och om sin förlossningsrädsla och kompisen verkade jätteuttråkad och jag blev jätteirriterad och kunde inte koncentrera mig alls. Jag blev inte irriterad för att hon vara gravid eller för att jag på något vis är missunsam mot gravida för jag har verkligen inte blivit bitter. Än. Men hon var såå tråkig. Hur kan man vara såå tråkig? Hur kan man bara prata om sig sig sig hela tiden? Jag klarar inte av folk som är så upptagna av sig själv att de inte ens har utrymme att fråga andra människor hur de mår! (Nu är ju visserligen en blogg ett forum för att få prata om sig sig sig, men det är väl det som är syftet med en blogg? Jag bryr mig ju ändå om er, liksom.) Ok, jag är nog lite bitter. Jag märker det. Men jag är verkligen inte missunsam! Jag gillar gravida! Jag ska verkligen vara jättegravid när jag blir gravid! Och om man märker ett sting av bitterhet någon gång när man ser en gravid, så brukar det hjälpa att tänka att hon - Hon har nog blivit gravid efter IVF! Och då blir man genast lite gladare för deras skull! 

Länkar.

Ptja... Som sagt, jag är inte helt nöjd med den här designen. Och framförallt är jag inte nöjd med att jag inte har någon såndärn snajdig "Bloggar jag följer"-grej som uppdaterar sig i takt med att NI uppdaterar, som jag har sett att flera av er har. Hur gör man egentligen? Dessutom har jag glömt länka till flera av er eftersom jag är helt förvirrad här i mitt stilla sinne, så om ni skulle vilja vara jättegulliga och skriva ett "Hej" i kommentarerna med era bloggadresser skulle jag bli jätteglad! 

Tack!

Jag <3 RMC! Lite tröst för mig och dig...

Nu har vi varit på läkarmöte på RMC med bästa bästa läkare [namn]! 
Heja vad hon är bra! 
Jag kände mig såklart som värsta besvärliga hypokondrikern som hade "krävt" att vi skulle få komma dit och prata och ställa alla tusen frågor som man har efter ett misslyckat försök. Men hey! Vi är ju två om detta och varför ska jag sitta i telefonmöte och varför ska inte han få veta och få vara inblandad och yada yada. Så vi gick dit. Tillsammans.
Han tyckte att det var roligt att ungefär halva mötet blev som ett kuratorsamtal där vi pratade om det som är psykiskt påfrestande. Det kognitiva i det hela. Men det är ju det som är så jäkla bra med henne, att vi kan prata om alla aspekter av det hela. Synd att inte vårdvalet gäller där. Jag hade velat välja henne.
Där satt vi i alla fall och hade ett kuratorsmöte med en överläkare. Typ. Tog upp hennes dyrbara tid. (Tänkte jag.) Men hon hade säkert roligt också, vi är ju roliga att ha att göra med. 
JALLEFALL så tog vi upp en del konkreta saker också. Som att:
  • Det är ett STORT plus att jag är ung. Det är ungefär det som spelar roll. Hade han haft bättre spermier och jag hade varit äldre så hade det varit sämre förutsättningar. Vi har de bästa förutsättningarna nu eftersom jag är ung. (Men det kommer jag ju inte vara hela livet?)
  • Vi hade kunnat köra långa metoden med nedreglering och allt om jag ville för då kunde det hända att vi fick fler jämnmogna ägg. (Jag tackade nej och sa att det kör vi på tredje försöket i såna fall. Hon sa att jag troligtvis kommer få lika många äggblåsor den här gången fastän vi sänker dosen och hon ville sänka den lite till, till bara 75 enheter, men vi kom överrens om att jag ska spruta med 100 till femte dagen då vi tar ett blodprov istället.)
  • Jag har nog inte cancer. Hon sa att jag antagligen har ytliga blodkärl på livmodertappen som blöder lite då och då. Jag ska ändå gå och ta ett cellprov.
  • Livmodern är den minst viktiga faktorn i det hela. (VA?!) Det beror inte på livmodern överhuvudtaget om ägget fastnar eller inte. Det beror helt och hållet på ägget och om det delar sig som det ska. Nu kommer jag inte ihåg riktigt men det var någonting med att om ägget har kläckts så kan man inte sätta tillbaka det för då skickar det ut armar som klistrar fast sig överallt i katetrar och hejsan och om det är så, tänker jag, då borde det ju skicka ut armar och hejsan som fastnar överallt i livmodern OM det nu är friskt.
  • Kaffe och snus spelar ingen roll för mannen. Rökning är BIG no no. Men kaffe och snus är skit samma.
  • KVINNOR däremot får inte göra någonting och ska avhålla sig från allt som är roligt. Nej, skämt åsido. Men dra ner på kaffet! Eller drick koffeinfritt, för det är koffeinet som gör det sa hon. Precis tvärtemot vad den andra läkaren sa, han sa att det inte var koffeinet utan kaffeplantan som sådan. Jag tror mer på henne. Eller så får jag väl dricka mitt röda te.
  • Var positiv! Det är bevisat (jupp) att det lyckas bättre för de som ärpositiva och TROR på att det kommer att fungera någon gång. "Tänk inte om, tänk när!" Sa hon. Yes, NÄRnärnär?! (Det är ju så jäkla lätt att vara positiv på beställning?)
  • Var öppna! Sa hon. Det är så jevvla jåbigt (sa hon inte, men ungefär) att dra vita lögner hit och dit. Där är vi inte överrens jag och han. Inte i alla fallen, men i vissa. Hur gör NI?

Ja, det är väl ungefär det som jag kan komma ihåg nu på rak arm.

Och vet ni? Efter den här hektiska veckan lovar jag att göra en fin design på min blogg, så att det blir roligare och finare att läsa för er, mina hjältar! 

(Och peppen! Jag höll på att glömma peppen! KÄRLEK till er som kämpar där ute, starka fina kvinnor och män! Jävlar vad vi är bra allihopa, man får inte glömma det! Och grattis till alla er som lyckats efter så lång tid!)

Nähä.

Nähä, vad svårt det ska vara att få till en fin design på sin blogg. 
Jag ger upp och återgår till den gamla vanliga tråkiga. 
Det har tagit mig två timmar. 

Är det någon av er som har tips på hur man gör sin blogg fin och läsarvänlig?

Pannkaka i äggfabriken.

Mensen kom smygandes i fredags.
Det innebär att vi kan starta upp fabriken nästa mens, vilken borde komma om en månad ungefär, perfekt innan påsk! Jag är glad och märkligt hoppfull.
Nu ska jag göra pannkakor.
Saker att göra inför nästa IVF:
  • Börja äta D-vitamin
  • Börja träna
  • Skärpa sig rent allmänt
  • Han börja äta zink och folsyra
  • Båda prova akupunktur (SVINdyrt!)

Blicka framåt.

Så tar vi varann i hand och går vidare.
Det känns så konstigt för det är så jäkla intensivt när man är mitt inne i det. Då går allt i 150 och nu går allt i noll. (Moll?) Jag ringde RMC imorse för att fråga hur vi ska gå vidare nu. Vi ska köra samma gamla korta variant men vi ska byta från Gonal-f till Puregon för den kan man ställa in på fler enheter och den här gången blir det 100 enheter istället för 112.5. Jag undrar vad de vill uppnå? Att jag inte producerar så många äggblåsor? Att jag inte blir nästan överstimulerad? Jag fick ju bara ut sex mogna ägg denna gången och bara två blev befruktade och bara ett blev tiptop. Borde de inte vilja ha fler ägg då? Fler ägg att befrukta liksom? Borde de inte göra på ett annat sätt? Borde inte vi få komma in på ett möte och fråga alla de där frågorna vi har och framförallt varför det gick så dåligt?

Nåväl. Jag får fråga om vi får lov att prata med en läkare när jag ringer nästa gång. Jag skulle nämligen ringa när jag fått min blödning för då kunde vi planera in nästa försök mer noggrannt. Och banne mig om den inte kommer i tid för gör den inte det så finns det risk att nästa mens hamnar så att äggplocket blir vid påsk och då har dom stängt! "Men oroa dig inte över det nu!" sa hon. Hur lätt är det? När vi skulle köra igång denna vändan var mensen sen en vecka och jag panikade hej vilt. Nu ligger pressen på mig och stressen att mensen måste komma kommer göra att den inte kommer. Såklart. Hoppas den blir sådär lagom försenad då så vi kan plocka ägg efter påsk. Det blir ju, haha, passande i vilket fall.

Idag har jag varit på Systemet och köpt öl och vin. Hej vad gott det ska bli med ett glas vin!

Konstaterande om IVF:
Det hjälper inte att vara ung. 
Det hjälper inte att vara snygg. 
Det hjälper inte att vara smart. 
Det hjälper inte att vara rolig. 
Barnlösheten är obarmhärtig och det spelar ingen roll vem du är.

Tack kära!

Hej alla fina och stort tack för all tröst, pepp, uppmuntran och kärlek. Det behövs så himla mycket i situationer som dessa. Ni är finast!

Men som ni skriver och som vissa av er vet så är det "bara" att bryta ihop och komma igen.
Det har vi gjort nu. 
Vi kan inte vara ledsna över något vi aldrig haft hur länge som helst och han har börjat kalla knyttet som fanns i magen för organismen istället. Distans.
Nu är det nya tag och imorgon ska jag ringa RMC igen och jag ska få nya recept och få veta hur vi kör nästa gång. Korta hoppas jag, men kanske med vissa justeringar?

Idag var första dagen utan hormoner och jag är glad. Those hormones makes me blue. Vi har lyssnat på glad musik och varit ok. Jag har druckit kaffe. Önskar att jag kunde skriva mängder med kaffe men då skulle jag ljuga, jag har vant mig av med kaffet så det blev bara till frukost. Men det var gott! Mmm, vad kaffe är gott!

Det kanske är konstigt att man reser sig så snabbt? Men man har inget val. Klart jag inte tycker livet är så lajbans just nu, det mesta känns faktiskt ganska meningslöst. Men vi måste ju komma ihåg att leva under tiden. Det är så himla lätt att glömma. Men jag kommer aldrig ge upp. Herregud, det kommer att bli en dyr historia det här.

Igår när vi låg och pratade och rekreerade oss i sängen skämtade vi om att vi kanske skulle sluta plugga, sluta jobba, börja äta bara på donken, bli feta, bara sitta hemma och spela tevespel och gå på soc istället. Som vi hade fantiserat ihop om hon framför oss i kön på Ica. Sen skrattade vi länge när vi insåg hur långt ifrån oss det är. När vi insåg att Fanimig, vi är ju på väg! Vi är på god väg att skaffa oss ett jävla bra liv! Och där vi är nu är redan ganska bra. Förutom att vi aldrig kommer ha råd att köpa lägenhet eller hus, för alla pengarna kommer gå åt att köpa barn. May so be it.

Det är lustigt hur livet kan bestämma vägar åt en utan att fråga. Och det är typiskt att av alla i ens umgängeskrets är det klart att man ska tillhöra de där 10% som inte kan få barn. Och hur präktigt det än låter så är det ändå tur, för jag önskar att ingen annan skulle behöva gå igenom det här.

RSS 2.0