2010-11-02
On a roll.
I fredags var vi på möte på RMC. Där fick vi konstaterat manlig faktor och fick en remiss till IVF. Det var inget snack om saken utan läkaren bara konstaterade faktum och sa att han skrev en remiss på direkten. Så himla skönt. Jag har aldrig varit så glad eller lättad över ett negativt besked än jag var i fredags för samtidigt var det ju ett positivt besked - vi ska få hjälp! Och vi ska få bli med barn! (Förhoppningsvis.)
Senare på kvällen firade vi med ett glas vin och sa att vi nu är gravida, bara det att vi kommer ha en mycket längre graviditet än andra par.
(Jag VET att det inte ens är säkert att vi lyckas, men jag kan inte tänka så, måste få vara glad över detta nu.)
Så igår var jag och tog blodprover på cykeldag 4, snabbt och lätt färdigbrett!
Nästa möte skulle vi komma som par och då skulle jag undersökas. Jag tror att det var samma tillfälle som det skulle vara planeringsmöte för oss inför IVF:en.
Jag skriver ju den här bloggen egentligen för våra nära och kära, som ännu inte har fått läsa. Vi måste få lite mer tid på oss att prata igenom och bestämma hur vi ska göra. Ska vi vara öppna med det här eller inte? Om vi är det går vi ju miste om att få berätta att "Nu är vi gravida!" men å andra sidan så måste vi lyssna till jobbigt tjat om "Ska inte ni skaffa barn snart?"
Jag vill berätta för mamma. För att få tröst och förståelse för vad vi går igenom. Det kommer. Tids nog kommer de att få läsa den här bloggen och vår berättelse om vägen till ett barn... Tids nog!
Senare på kvällen firade vi med ett glas vin och sa att vi nu är gravida, bara det att vi kommer ha en mycket längre graviditet än andra par.
(Jag VET att det inte ens är säkert att vi lyckas, men jag kan inte tänka så, måste få vara glad över detta nu.)
Så igår var jag och tog blodprover på cykeldag 4, snabbt och lätt färdigbrett!
Nästa möte skulle vi komma som par och då skulle jag undersökas. Jag tror att det var samma tillfälle som det skulle vara planeringsmöte för oss inför IVF:en.
Jag skriver ju den här bloggen egentligen för våra nära och kära, som ännu inte har fått läsa. Vi måste få lite mer tid på oss att prata igenom och bestämma hur vi ska göra. Ska vi vara öppna med det här eller inte? Om vi är det går vi ju miste om att få berätta att "Nu är vi gravida!" men å andra sidan så måste vi lyssna till jobbigt tjat om "Ska inte ni skaffa barn snart?"
Jag vill berätta för mamma. För att få tröst och förståelse för vad vi går igenom. Det kommer. Tids nog kommer de att få läsa den här bloggen och vår berättelse om vägen till ett barn... Tids nog!
Kommentarer
Trackback
