Om livet med IVF:

Han är på spelning och jag går runt här hemma och myser och väntar. För att jag inte orkar dricka låtsasöl eller låtsasdricka öl och bli misstänkt för gravid utan att jag själv vet om jag är det eller inte. Det känns precis som i början ni vet. När man var ute på olika ställen och sen möttes upp för att hångla, kramas och sova tillsammans tills nästa dag och det är alldeles pirrigt hela kvällen och man kollar mobilen efter sms var och varannan minut.

Det var förresten vid precis den här tiden för några år sedan som vi träffades. Tack vare mig såklart och idag sa han vid köksbordet när vi åt middag att jag var det bästa som hänt honom. Vadå? Sa jag. Jo, jag menar att det aldrig har hänt mig något så bra som när vi träffades. Och livet med dig. Sa han. 

Jag dog en smula.

Sen återuppstod jag på den sjätte dagen och bad honom när han gick att inte titta på några andra tjejer. Då sa han att han aldrig gör det och att han bara vill titta på mig. (Fastän jag är ful och skrotar runt i myskläder och smutsigt hår och sminket nere vid knäna. Sa inte han, sa jag.) 

Tre låtar har jag fått höra på telefonen. Det är kärlek det.