Om livet med IVF:

Ringde till RMC idag. Tänkte att jag måste fråga varför det är testdag så tidigt. De sa att det är deras standard att testa på dag 12, vilket det blir om man räknar återföringen som dag 1. Och så frågade jag lite hur man går vidare om det är negativt. Då berättade hon att man fortsätter på nästa mens och alltså inte på den här mensen som kallas bortfallsblödning. "Men det får vi väl hoppas att ni ska slippa!" sa hon och så fick jag berätta att jag tjuvtestat minus och så sa hon att "Njaaaeee, det är nog lite för tidigt för att kunna få ett tillförlitligt urinprov!" Och så pratade vi om att sätta hoppet till blodprovet imorgon och så började jag nästan gråta såklart för det gör jag alltid så fort jag får lite empati eller tröst.

Det känns bra i alla fall att man inte får lov att påbörja ny behandling denna cykeln (om det nu inte skulle vara något) för då slipper man själv att ta ställning till olika saker. Ska vi påbörja ny behandling direkt eller ska vi vänta till kroppen har återhämtat sig? Nu blir det som det blir och blir det inget, ja, då får jag tid att gå och ta ett cellprov (eftersom jag oroar mig för cancer) och så kan jag börja träna för det har jag egentligen all tid i världen till men just nu ingen ork. 

Den som lever får se.