På G!

Nu jävlar är vi äntligen på G!
Igår var vi på läkarmöte/inskrivning på RMC. Jag var så nervös innan att jag höll på att dö. Det berodde troligtvis på ett par olika faktorer som:
1. Jag var rädd att de skulle hitta något hormonfel på mina prover
2. Jag HATAR gynundersökningar
Det var inga fel på mina hormoner och gynundersökningar är det väl bara att bita ihop och genomlida, det lär ju bli ett gäng.
När vi kom dit var det i princip bara vi där, jag tror att det var för att jag skrev det där mailet till Vårdgarantin, jag tror alltså inte att det egentligen var meningen att vi skulle få börja såhär snabbt utan att de hade "klämt in" oss där det fanns en ledig tid, dvs trettondagsafton när inga patienter egentligen skulle komma. Det här är bara mina spekulationer men det kändes så iaf för direkt när vi kom dit sa de våra namn och "då går jag och säger till XX att ni redan är här!"
Sedan fick vi träffa läkaren, jag hade läst om honom redan på alla de häringa forumen som finns onna di internet och vissa gillade honom inte men andra gjorde det och ja, vi gjorde det. Han var trevlig och rolig och svarade på alla våra frågor. Men som vi brukar säga, alla som träffar oss i par har alltid a blast. Det blir liksom som att vi sätter upp en liten show i alla offentliga sammanhang som vi deltar i. Så mötet med läkaren, sjuksköterskan och apotekaren var alla roliga.
Änyways, vi (eller läkaren) kom fram till att vi skulle köra den korta metoden, ni som inte vet vad det innebär kan googla, men kortfattat så är det nog vanligast att man kör den långa med nedreglering (konstgjort klimakterie) och allt vad det är, men efter gynundersökningen kom läkaren fram till att vi skulle genomgå korta. THANK GOD. Jag har ju rätt kass PMS som det är så om inte för min skull så för min pojkväns skull är det jevvligt gött att slippa en massa humörsvängningar utöver det vanliga.
Jag vet inte varför han kom fram till detta, men han sa något om att det med tanke på min (unga) ålder fanns risk för att jag skulle bli överstimulerad (då man kan bli inlagd på sjukhuset osv, det är visst inte så trevligt) så skulle den här korta metoden passa oss bättre. Jag har även läst en del om att om man har PCO så är det bättre att köra korta, så kanske har jag det utan att veta? Han sa dessutom inget annat om mina äggstockar/äggblåsor än att det såg bra ut.
Well, så med tanke på att jag är en perfectly healthy young lady borde det här gå bra - peppar peppar!
Vi ska genomgå ICSI, det kan ni också googla, det innebär att man för in EN spermie i varje ägg, för hand! Det naturliga urvalet gäller alltså inte.
Just det, läkaren sa också att vi har ett par tre procents chans att bli gravida på egen hand varje månad och "under kan ske"! Haha!
Sedan var det dags för möte med sjuksyrran. Hon var hemskt trevlig och rolig också och hon planerade uppläggningen av behandlingen tillsammans med oss. Det som gjorde oss lite oroliga var att hon räknade den senaste tidens konstiga och oförklarliga blödningar som sista mensdag - HELT FEL tror vi. Men vi får lita på deras expertis. OM mensen kommer en vecka senare är jag rädd att det inte finns några tider på Äggplocket och att vi ska behöva skjuta upp processen en cykel. Men nu ska jag INTE oroa mig för det utan så här kommer det att gå till:
Den första mensdagen ringer jag till RMC för att få klartecken för att börja ge mig själv sprutor med Gonal-F, vad det är har jag inte riktigt koll på, men det är follikelstimulerande medel, vad det nu är. Det ska jag börja med den andra mensdagen (som egentligen är den TREDJE mensdagen eftersom min mens första dag tydligen inte räknas som mens) den femte STIMULERINGSDAGEN ska jag börja med något som heter Orgalutran (tror jag) som ska förhindra Äggen att lossa (tror jag) sedan på den åttonde stimuleringsdagen är det dags för VUL (Vaginalt ultraljud) för att kolla hur många äggblåsor man har och deras storlek. Efter det regleras mängden Gonal-F beronde på om man vill ha mer/fler eller mindre så att man inte blir överstimulerad, sen efter några dagar är det dags för ännu ett VUL och då bestämmer man tidpunkten för Äggplock, vilket vi nu preliminärt har bokat in till någon gång under vecka 5! Hur det går till kommer jag berätta mer om framöver, som sjuksköterskan sa igår så blev det för mycket om vi skulle ta det då också. Men det innefattar i alla fall en Ägglossningsspruta som ska tas på minuten 35 timmar innan Äggplocket, morfin och lugnande och läskiga nålar!
Sedan fick jag prova att sticka mig själv i magen med en spruta! Det gick bra. Det som var läskigast var nästan att det inte kändes någonting. Men som vanligt glömde jag bort att andas, det gör jag alltid när jag är koncentrerad. Jag har ju även lyckats googla mig till att den där Orgalutransprutan ska vara hemsk att ta och göra jävligt ont. Fan också. Google är inte alltid bra.
Sedan sa vi tack och hej och gick till apoteket. TACK OCH LOV och pris ske högkostnadsskyddet! 1800 gick det på, men hade nog gått på X antal tusen om vi hade betalat det själv, jag har hört att hela baletten ska kosta ungefär 10 000 egentligen. Läkarbesöket kostade 300. Buhu. Så gick vi hem med en påse full och en väska full av mediciner och en skrikgul avfallshink som det stod "KANYLER" på. Känner mig som värsta knarkaren. Alla de här prylarna skulle sedan gömmas omsorgsfullt på olika ställen i lägenheten. Två mediciner ska förvaras i kylskåpet, så de ligger nu inbäddade i en Clas Ohlson-påse under grönsakerna (tack för tipset mamma!) två mediciner ligger i nattygsbordslådan i sovrummet och hinken ligger högst upp i en garderob (tack mamma för tipset!) Så nu ska det nog kunna komma folk utan att de behöver hitta något de inte ska.
Pratade med mamma sedan och hon var jättepeppad och sa att "Det HÄR vill vi JÄTTEGÄRNA vara med och betala!" Så hon skulle sätta över lite pengar sen: TACK!!! Älskar dig kära mamma!
Nåväl, jag tycker namnet på bloggen är lite negativt klingande men vad det här än är så är det ju faktiskt inte rättvist! och även om vi just nu upplever ett uppsving och framtidstro och HOPP så är jag så rädd för att vi ska behöva uppleva fler besvikelser och ledsamheter under vägen. Man kan ju tycka att vi som är med om sådant här har upplevt nog med orättvisa så härifrån borde allt gå bra. Men ständigt påminns man om verkligheten och man kan inte låta bli att läsa om statistik och då är det svårt att vara positiv. men jag tror verkligen att det här kommer att gå vägen, ååh, vad jag hoppas att vi kommer att lyckas nu!
Lite förenklad statistik:
Graviditetschans per återföring - ca 35%
Missfallsrisk vid graviditet - 20 %
Jag tror jag vet mest om reproduktion av alla som inte är läkare i världen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0