Om livet med IVF:

Tack, fina ni för att ni hållt era tummar och tänkt på oss idag! 

Om fyra timmar är det officiellt slut, hoppet om att få göra ett nytt försök den här månaden. 
Jag har alltså inte fått mens ännu. Vad jag däremot har är konstanta spottings och mensvärk, så jag är nästan hundra på att den dyker upp imorgon, men då är det redan för sent. Vi har såklart köpt ett gravtest som vi ska ta imorgon bitti, men ni liksom jag vet (om vi ska vara vuxna resonabla människor) att det kommer att visa negativt. 

Jag är arg och ledsen av så många anledningar men först och främst för att vi inför den här gången har varit så jäkla hoppfulla och positiva! Förra gången gick liksom mer i ett orolighetens töcken, men den här gången kände vi oss mer redo och peppade än någonsin! Det var ju NU det skulle hända! Och så måste vi vänta, förvisso bara en cykel, men ni vet... Vi har ju väntat så länge redan. Och eftersom det känts som att det var den här gången det skulle hända känns det svårt att hålla upp andan till nästa månad. 

Han försöker vara positiv och säga att det inte spelar någon roll, att det bara är att vänta och att vi ju ändå väntat så länge så det spelar ingen roll om vi måste vänta en månad till, men det gör det visst! Det gör det visst...

Jävla skit.