Om livet med IVF:

Hon börjar varje morgon och avslutar varje kväll med ett lite träningspass i form av hicka. Lilla stackaren ligger där inne och hoppar som en galning. I början verkade det som att hon tyckte det var jobbigt för hon började vända och vrida på sig vid hickan, men nu verkar det som hon har kapitulerat och accepterat den och hickar bara stilla vidare tills den går över. Mysigt är det i alla fall att föreställa sig att det ligger en liten människa där inne och hickar och det enda vi kan göra för att trösta är att klappa på magen och säga ett stillsamt "Bu!"

Igår tittade vi på senaste avsnittet av Drömmen om ett barn. 
Han: "Tänk så många fina historier man kan hitta på och berätta för sitt adopterade barn..."
Jag: "Hitta på?"
Han: "Ja... Mamma och pappa reste över halva jorden bara för att leta efter det fiiinaste lilla barnet i hela världen!" 
Och så fällde både han och jag en tår, eller två.