Cancerjäveln.

I fredags fick vi veta mer om mammas cancer. Eller före detta cancer som vi väljer att kalla den. Det var en aggressiv cancer men tumören som plockades bort var bara 15 mm och tackochlovihimmelen så var det bara en av de fjorton lymfkörtlarana som plockades bort som var smittad. Läkarna väljer ändå att för säkerhets skull gå på med det tunga artilleriet så det blir både cellgifter och strålning och allt vad det var för stackars mamma. "Men hellre tappa håret än dö" som hon själv säger! Det kommer att gå bra det här, även om vi har en lång och tuff tid framför oss. Cellgifter kickar ju cancers ass. 

Jag är ganska pissed på den där jävla cancern. Det känns som att den snuvar mig på så mycket. Framförallt snuvar den ju mamma på mycket, både hår och ork och matlust och allt vad det är. Det blir så kluvet för jag vet ju att det är jobbigare för mamma och för pappa än för mig. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det var väl jävligt otajmat ändå cancerjävel?!

Den förtar en del av glädjen med att vara gravid. Mammas liv och sjukdom är ju så mycket verkligare än vad den lilla i magen är och därför är det svårt att glädjas åt något (eller någON) som ännu är så... abstrakt? Vi kan inte planera julen för vi vet inte hur någon mår och resan till landet långt i söder som vi skulle göra hela familjen (för första gången någonsin) nästa år för att fira mammas 60-årsdag kunde vi glömma enligt läkarna, då är det strålbehandling som gäller. 

Det är så svårt att skriva om det här eftersom det är en balansgång. Jag vill ju skriva om allt som berör mig och allt som jag tänker på och som tynger mig, men samtidigt vill jag inte att mamma ska få dåligt samvete över att hon fått en överjävlig sjukdom som tar allt fokus för tillfället. För det får den göra och det måste den göra.

Mamma, du är viktigast nu. 

Jag har en flaska alkoholfri skumpa i kylen som jag bestämde ska avnjutas när mamma blivit friskförklarad, men det kan ju dröja upp till ett år, fast läkaren sa att hon nu skulle se sig som frisk och att de nu ska mota Olle i grind. Och om ett år vill jag nog dricka en flarra riktig skumpa och det här "levnadsbeskedet" som vi istället fick tycker jag är tillfälle nog att fira, så därför blir det bad och skumpa inom en överskådlig tid.

Skål!

Kommentarer
Postat av: ruht



.. till både er och din mamma och resten av familjen!

KRAM

2011-10-25 @ 19:22:00
URL: http://labbstorken.blogspot.com
Postat av: ettvanligtliv

Så fint du beskriver dina känslor. Förstår att det måste kännas tudelat med både glädge och sorg. Vad underbart ändå att hon är frisk och att de motar den där jäkla Olle i grinn. Kramar till er alla tre <3!

2011-10-26 @ 09:33:35
URL: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se
Postat av: Mette

Ni finns i mina tankar.



Varma kramar till er alla

<3

2011-10-26 @ 09:42:34
URL: http://mettemaarit.blogspot.com/
Postat av: Mrs L

Styrkekram! Hoppas allt kommer gå bra och att ni snart kan njuta av bebis och en frisk mamma!



Kram

2011-10-26 @ 10:08:55
URL: http://inteutanf.blogg.se/
Postat av: baltazaar

Det kommer bli hårt men det kommer bli bra <3 Kram!

2011-10-26 @ 13:32:28
URL: http://baltazaar.blogg.se/
Postat av: Lina

Tur i oturen att det inte var värre även om cancer aldrig är kul :( men din mamma kommer bli frisk så fira på :)



Kram! <3 <3

2011-10-26 @ 13:36:29
URL: http://rocktroll.blogg.se/
Postat av: Emalda

Å, fan så jävla skitjobbigt när allt ska vara ljust och bara lovely. Blä. Men kanske underlättar lilla bebisen det för blivande mormor? Något ljuvligt att se fram emot? Om man nu ska försöka se någon mening i det här... Och du, kram!

2011-10-26 @ 16:19:42
URL: http://plussaplease.wordpress.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0