Om livet med IVF:

Så tar vi varann i hand och går vidare.
Det känns så konstigt för det är så jäkla intensivt när man är mitt inne i det. Då går allt i 150 och nu går allt i noll. (Moll?) Jag ringde RMC imorse för att fråga hur vi ska gå vidare nu. Vi ska köra samma gamla korta variant men vi ska byta från Gonal-f till Puregon för den kan man ställa in på fler enheter och den här gången blir det 100 enheter istället för 112.5. Jag undrar vad de vill uppnå? Att jag inte producerar så många äggblåsor? Att jag inte blir nästan överstimulerad? Jag fick ju bara ut sex mogna ägg denna gången och bara två blev befruktade och bara ett blev tiptop. Borde de inte vilja ha fler ägg då? Fler ägg att befrukta liksom? Borde de inte göra på ett annat sätt? Borde inte vi få komma in på ett möte och fråga alla de där frågorna vi har och framförallt varför det gick så dåligt?

Nåväl. Jag får fråga om vi får lov att prata med en läkare när jag ringer nästa gång. Jag skulle nämligen ringa när jag fått min blödning för då kunde vi planera in nästa försök mer noggrannt. Och banne mig om den inte kommer i tid för gör den inte det så finns det risk att nästa mens hamnar så att äggplocket blir vid påsk och då har dom stängt! "Men oroa dig inte över det nu!" sa hon. Hur lätt är det? När vi skulle köra igång denna vändan var mensen sen en vecka och jag panikade hej vilt. Nu ligger pressen på mig och stressen att mensen måste komma kommer göra att den inte kommer. Såklart. Hoppas den blir sådär lagom försenad då så vi kan plocka ägg efter påsk. Det blir ju, haha, passande i vilket fall.

Idag har jag varit på Systemet och köpt öl och vin. Hej vad gott det ska bli med ett glas vin!

Konstaterande om IVF:

Det hjälper inte att vara ung. 

Det hjälper inte att vara snygg. 

Det hjälper inte att vara smart. 

Det hjälper inte att vara rolig. 

Barnlösheten är obarmhärtig och det spelar ingen roll vem du är.