Buhu.
Idag när vi var på väg någonstans mötte vi ett par i vår ålder med en bebis på magen. Då sa han halvt på skämt och halvt på allvar (tyst när de hade gått förbi såklart):
- Men gå där med er jävla bebis och tryck upp den i fejset på oss då!
Ni flesta som läser den här bloggen förstår nog känslan. Just då tänkte jag inte alls att de säääääkert hade gjort IVF för att trösta mig själv. Just då kände jag bara likadant. Och så tyckte jag att det var skönt att han uttryckte de känslorna.
Idag hände dessutom en sjuk sak. När jag var på väg ner för trapporna till tåget kom det en tanke på vad vi ska kalla nästa knytt i magen. (Det kanske är löjligt att kalla embryona för något men ni vet som också är med om detta att man gärna gör det. För att det ska vara verkligt antar jag?) Det bara kom och kändes helt naturligt och självklart. Senare på kvällen bara utbrast han samma smeknamn och sa:
- För den förra hette väl Knyttet?
SÅ sjukt. Denna gången välkomnar vi ----- när det är dags!
Waah, så ni kollar alltså på det programmet?! .. Jag har inte vågat mig på det ännu, känns som om ALLA känslorna skulle infinna sig då, och det vette fasen om jag pallar. .. Kan jag sträcka mig till att se 16 and pregnant på mvt, men det är ungefär så långt. .. [Så det var ett bra program?!! Jag kanske borde våga se det..].
Mamma-med-bäbis-på-magen känslan/tanken/orden har även yttrats här, nästan exakt på samma sätt..
Sen kommer dom där skuldkänslorna och jag försöker tänka att även dom kanske har kämpat i år och dar..
Gaah. Man blir ju lite knäpp.
KRAM!!
Ja men! Det är lite som en ohälsosam drog som man borde men inte kan låta bli liksom! Jag tycker det är bra. Mest är det fint men ibland är det pappor som är helt dumma i huvudet och empatilösa så då blir man arg och glad över att man har sin snubbe som är alldeles underbar!
Usch ja. Brukar ju också tänka så men de såg inte ut att ha kämpat! De var bara glada! Usch! ;)
Kram!
Första avsnittet av "en unge i minuten" var ja gravid o grät av lycka, andra avsnittet hade ja precis fått missfall o grät för det. Jävla program =) Det sista palla ja inte at se...
Så snälla tankar tänker inte ja när ja möter folk i min ålder med bäbis ;)
Mina tankar består mer av "gå o dö för fan era äckliga bäbisföräldrarmonster" ;)
Kram påre
Usch o fy. :( Men snart är det vi hela gänget som ligger där o föder! Kanske inte just där, men ja, du fattar! :)
Haha! Vad rolig du är! Har du/ni tänkt på att vi sedan när vi fått våra bebisar kommer möta folk som tänker så om oss utan att veta att vi också gått igenom det de går igenom? Det tänker jag på ofta...
Kram!
Haha du är så god =) hjärta av guld =)
Det är sant dock! Ja hoppas ngn kommer hata mej en dag för mina 15 bäbisar ;))
Jag sitter bänkad framför det programmet varje vecka. Och gråter!! Men jag tycker det är så mysigt, man drömmer sig liksom bort tills man är där själv, och man blir ju bara sååå rörd när de får sina bebisar i famnen. Gud vad jag lipar då.
Snart ÄR vi faktiskt där själva allihop! Så de så! =)
Eller hur?! Jag tycker också det! Snart är vi jävlarimig där! :)
Det kan lika gärna vara graviditetshormoner! De blir man också blödig av. Iaf blev jag det..
Känner igen era känslor gentemot bebisföräldrar så! Jag försökte vara neutral och distanserad minns jag men innerst inne kände jag stor avundsjuka och ibland till och med hat. Inte hat mot föräldrarna utan över situationen. Så j-a orättvist!
Men (här kommer klyschan) start är det er tur! Sluta aldrig tro..
Jag känner inte dig det allra minsta men jag blir så berörd av att läsa dina tankar som så mycket liknar mina egna för drygt 3 år sedan. Din är den enda IVF-bloggen jag följer nuförtiden - min flicka är ju snart 2,5 år och det är ett avslutat kapitel i mitt liv. Den rör upp många känslor.
Kram
Hoho! Tack! Men jag tvivlar! ;) Efter så här många mensar är man ju rätt luttrad och verkligen bittert realistiskt, men visswt! Jag hoppas ju fortfarande på mirakel! :)
Tack så mycket för dina fina ord om bloggen och förlåt ;) för att det rör upp känslor, jag hoppas att det både är positiva och negativa och som sagt: jag har haft så mycket hjälp av din blogg även om jag nu googlar mer sällan och börjar känna mig gammal i gemet! :) Funderar ni på syskon eller är det för privat att fråga?
Stor kram och tack för din fina kommentar! <3
Nej, det blir inga syskon :)
