Om livet med IVF:

Näe! 
Det är så himla orättvist! 
Det är så jädra satans jävla skitorättvist att vi som gör det här inte går fria. 
Vi går inte fria från negativa gravtest, missfall, missbildningar, handikapp, barncancer, olyckor och oväntade dödsfall! Vi borde verkligen gå fria från allt det där. Jävlar vad det är orättvist att vi som får uppleva så mycket olycka ska behöva riskera att uppleva ännu mer! Fy satan vad livet är orättvist och jävligt ibland. 

Helt plötsligt läser jag bara en "gravid-efter-IVF-blogg" när jag alldeles nyss läste flera stycken. Åh, jag blir så ledsen att jag börjar gråta varenda gång jag läser om någon stackare som får missfall efter att äntligen ha blivit gravid och efter att äntligen ha fått smaka på lyckan och dessutom gjort det fullt ut! Jag förstår att det måste kännas för jävligt. Det måste kännas riktigt jävla pissjävligt. 

Jag tänker att det kanske är dumt att omfamna alla andras olycka på det där viset när man har fullt upp med sitt eget, men så tänker jag att vi blir starka tillsammans i det här. Vilken jävla tur att det finns bloggar och ett helt universum fullt av folk som förstår en (jag vill inte säga "universum fullt av folk som är med om samma sak" för det skulle jag helst vilja inte fanns alls)! 

ÅH! Jag blir så trött på den här satans skiten ibland! Det är så jävla orättvist! Jag vill bara vara gravid och jag vill bara att det ska vara efter vecka 12 och jag vill bara föda barn och ha barn! Jag vill så jävla gärna att menshelvetet ska komma någon gång så vi kan köra igång med ett nytt försök någon jävla gång! Argh!