Om livet med IVF:

Jag har en smula svårt att andas idag. 

Idag är dagen för min mammas operation. Det kan hända att hon ligger under kniven i detta nu. Det kan hända att hon redan är färdigopererad. Jag vet inte och får inget veta förrän hon kommer från uppvaket ikväll. Det känns jobbigt och svårt att ta tag i saker och ting och så är det som ett tryck över bröstet och det enda jag kan komma på att det skulle bero på är oro. Det är många tankar runt det här, mycket ovisshet, men något konkret jag har tänkt på är att mamma sa att hon tycker det känns obehagligt att bli nedsövd. Hon vill ha kontroll. Precis som jag. Så jag började processa min egen rädsla kring narkos och vilken panik jag förmodligen skulle känna över att bli nedsövd. Och så applicerar jag det på mamma och tänker att hon är lika rädd. Jag hoppas hon får/fick lugnande innan. Nåväl, det finns ju andra, större och läskigare saker att tänka på också men det känns onödigt att spekulera innan vi vet utgången av dagens operation. Men hur som helst måste vi tillåta oss att känna. Att vara rädda, glada, små och stora och inse att inget är fel i det. 

Det tog väldigt, väldigt lång tid innan jag vågade kolla på den här filmen för jag visste att jag skulle bli så berörd. Efter mammas besked tittade jag på den igen, och grät ännu mer: