Om livet med IVF:

Ni är bäst! Vet ni det? Tack för all pepp och allt stöd och alla hållna tummar - det hjälpte! 
Idag är jag ännu mer gravid! 
Värdet hade stigit helt i sin ordning rakt uppåt, från 41 till 102 på 48 timmar. Det blir mer än dubbel ökning det. Överallt på internet stod det att värdet ska fördubblas varannan var tredje dag. Det här är mer än dubbelt. 148% för att vara exakt har jag räknat ut här. GÖTT!

För första gången så hörde jag honom säga något negativt den här vändan, alldeles precis innan vi ringde för att få beskedet. Då sa han att hans försvarsmekanismer satt igång och att han tänkte att aja, det är ju bara att köra igen. Innan dess har han knappt yttrat ett ord om att det kunde gå åt skogen. Och så ringde vi. Och så hör jag honom säga "NÄHÄ?!" med hög röst (han höjer aldrig rösten annars) och så började tårarna rinna. 

Jag trodde aldrig att vi skulle få ett positivt besked. Jag har inte läst en enda solskenshistoria på det här ämnet så jag trodde det var kört. Men nu kom en! Jag blev så chockad. Det var helt oväntat. Jag hade målat upp alla möjliga skräckscenarier och så kom detta! Fantastiskt! Vi har äntligen fått en tid för ultraljud! Sen ville jag prata. Jag tvingar alltid honom att ringa upp så får han ta smällen om det kommer en, förra gången ringde ju jag hela tiden och fick ta alla smällar så jag har inte vågat någe mer. Men sen ville jag prata, då dealade jag till mig ett paket Crinone till fastän det absolut inte behövs sa hon. Sen försökte jag deala till mig ett blodprov till men den gubben gick inte! Jag fick välja mellan Crinone och ett blodprov till. Jag valde Crinone utan att tveka. Det lugnar en oroad själ. 

Jag är gravid. Det är så svårt att ta till sig. Nu får vi verkligen hålla tummarna för att vi får se ett hjärta slå om en månad. Det har ju varit a bumpy ride so far så nu hoppas jag att den blir lugn. Inge mer lur nu! 

Två saker till. 

1. Vet ni att ni är så jävla bra?! Ja, ni! Ta till er det, ni som läser och kommenterar. För maken till kärleksfulla människor får man leta efter. Jag älskar er! Tack för att ni tar er tid att läsa, skriva och trösta. Att glädjas och att sörjas tillsammans. Buhu, nu börjar jag gråta bara för att det är så fint. Det finns inte ord som beskriver hur mycket jag tycker om er, utan att någonsin har träffat er. Kärlek, kärlek, kärlek! 

2. Förlåt för deppinlägget igår. Såklart kändes det bättre så fort jag hade skrivit av mig det. Det är en jäkla lättnad det där. Självterapi. Det kändes bra tills jag skulle sova för då grät jag en skvätt i smyg och tills innan idag när vi skulle ringa för då höll jag på att spy. (Nä, det kändes inte alls så jäkla bra hela tiden, men ni fattar.)