Om livet med IVF:

Igår stack han mig för första gången! Vilken Cirkus! Det gick bra trots att jag höll för ögonen och skrek "Jagvillintejagvillintejagvillinte!" och "AAAJ!" Kontrollfreak that is. Det gööör ju inte ens ont på riktigt, men visst gör det lite ondare när någon annan sticker en? Sen lyckades han med konststycket att sticka sig själv i fingret med samma nål! Hahaha! Ujujuj, det var roligt. Så började han blöda jättemycket och jag hoppades mest att han inte skulle fått i sig för mycket kvinnliga hormoner "Men du har ju ingen blodsmitta i alla fall!" sa B på RMC glatt idag när jag var där. True that. 

Ja, jag var på RMC för att ta blodprov idag. Jag är stammis där nu. "Heeeeeeeeej! Det var längesen!" möttes jag av. Fint ändå. Och i väntrummet satt nervösa par som verkade nya, rädda och ovana. Själv satt jag som coola katten med min vetenskapstidning och lekte världsvan. Tyvärr. 
Sen tog vi blodprov och jag fick ett stort blåmärke i armvecket som tack. Senare i eftermiddags ringde B på RMC upp och sa att "Det ser jättebra ut!" Jaha, tack då sa jag och la på. Undrar fortfarande vad det kan ha varit som såg så jättebra ut?

Jag har även berättat för en till vän. Hon ska komma hit och bo lite här i helgen och när vi skulle lägga på sa hon "Är du säker på att du bara är trött och att det inte är något annat?" (Då hade jag redan insett att jag skulle vara tvungen att berätta för henne, jagmenarhonskajusovahärdetärintesomatthonintekommermärkaattjagtarenjävlamassavitaminerochtvåsprutoromdagenliksom, så jag hade bara tänkt lägga på, ringa upp honom och berätta att vi måste berätta och sen ringa upp henne igen så jag sa:) "OKEJ, DET ÄR NÅGONTING JAG MÅSTE BERÄTTA FÖRDIG!" Och sen trodde hon ju i några sekunder att jag var gravid tills jag hade sagt (det sedvanliga) "Jag ÄR inte gravid!" Och så fick jag dra allt om vad IVF och ICSI är från början till slut (eftersom ingen jävel vet vad det är?!) och så började hon gråta för hon tyckte det var så fint att vi håller på att bilda familj. Det var fint. 

Mmm... 

Jallefall. 
Ikväll skulle han sticka mig igen. Det är dag fyra så det var även dags att plussa på Orgalutranen. Han var nog lite nervös och stressad över det hela för det gick väldigt snabbt innan han drog ut nålen och jag skrek "AJ!" för det gjorde faktiskt ont denna gången och så började det blöda ganska mycket. Något var det som inte gick helt klockrent så jag bestämde mig för att själv ta Orgalutranen och visa hur det ska gå till på ett lugnt och sansat sätt. Haha! Han blev nog ganska skärrad stackaren för efteråt var han alldeles tyst och tillbakadragen och jag fick övertala honom om att han inte hade gjort mig illa. Att han faktiskt sticker en nål i magen och att det blir ömmare och ömmare och fler gamla sprutställen för varje dag som gör ont och att det faktiskt inte är så konstigt att det gör lite ont och att han inte gör mig illa för det. Imorgon ska jag nog vara titta på på hela processen och lugna honom och inte ligga och mesa med en kudde framför fejset. Jag tycker han gör det skitbra! 

Fina, fina han.