Om livet med IVF:

Idag var det så dags för ett tredje VUL. 
Det såg bra ut. 12 blåsor. Så idag blev det 50 IE Puregon + Orgalutran, imorgonbitti bara Orgalutran och sen är det dags för Pregnylen på kvällen. 10 000 enheter istället för 5000 som vi tog förra gången. Hoppas, hoppas, hoppas att alla blir mogna och fina den här gången. 

I övrigt har det varit en riktigt pissig dag. Har insett att jag måste sjukskriva mig från obligatoriska delar i skolan för att genomgå det här, dvs jag måste maila lärare och berätta. Vi har även pratat om att det här eventuellt inte kommer att lyckas och snuddat vid vad som händer då. Något vi förbjudit oss själva att ens nämna tidigare, men när hormonerna gör sig påminda är det svårt att låta bli. Hur ska man kunna vara positiv när man mår så här? Sedan förbjöd vi oss att nämna det igen, nu ska vi köra på den beprövade devisen: "Gravid till motsatsen bevisats." Idag har det gråtits här hemma och jag har sovit bort flera timmar för att slippa vara vaken och så har vi pratat och han sa: "Vållande till annans olycka" om sig själv. Så hemskt. Det verkar som att jag inte kan tvätta bort skuldkänslorna hur mycket jag än försöker övertyga. 

(Själv skulle jag vilja påstå att han är vållande till annans lycka.)