Psykologisk terror.
Idag fick jag uppleva dödsfruktan i ungefär en halv till en hel minut. Jag hade stängt på jobbet och var för en gångs skull ute i god tid och skulle bara kissa innan jag gick för att möta honom. Så kom det blod på pappret! Panik! Jag hann dö en smula. Tusen tankar och rotade fram en spegel för att titta men jag såg inget konstigt och det var så lite, lite och klarrött. Så låste jag och gick. Han sa att det är ju inget vi kan göra så vi gick och åt på restaurang, välbehövligt efter en lång dags arbete. Självklart var det första jag gjorde när vi kom dit att ta en titt på toan. Inget. Sen tog jag en andra titt innan vi skulle gå. Yttepyttelite. Men inte därifrån. Utan någon annanstans ifrån. Kanske hade jag torkat mig för hårt eller så håller jag på att få akut urinvägsinfektion igen. Har haft det förut och det började med blod - not so fun. Så jag hoppas på att jag bara kissat för mycket och torkat mig för hårt.
För övrigt har både jag och han (liksom ni) tagit väldigt illa vid oss av det som hände i Norge i helgen. Kan inte riktigt släppa det och det la en tjock svart dimma över helgen som gick, trots födelsedagsfirande och familjehäng. Vi läser allt vi kommer över och pratar mycket om det. Kanske för att vi själva är vad Breivik skulle kalla Kulturmarxister? Det finns inga ord för hur mycket sorg han åsamkat så många familjer och så många människor. Och det är sannerligen ett angrepp på demokratin och mänskligheten att försöka utrota en hel politisk gren och deras möjliga framtid. Medan andra spekulerade om Al Qaida gissade jag redan i fredags kväll på högerextremist. Glöm inte att ungefär 90% av alla terrorbrott i Europa begås av högerextremister. Fy fan.
Jag har fått blod en gång och som du säger. Kalla kårar och oro... Berodde på sex då. Oron är jobbig. Hittade ingen puls med stetoskop i dag och genast tänker man knasiga tankar. Fast barnet lever ju, den rumlar ju runt där inne.
Är nog bara att vänja sig. Tänk sen när vi har tonåringar som man väntar på in i natten efter fest ;)
Usch ja! Huvva!
Som en kompis sa: "Först tänker man att bara vi har kommit förbi DET, så kan man slappna av. Och sen två dagar senare hittar man något nytt att oroa sig och så tänker man att bara vi kommer förbi DET så kan vi slappna av, och så går det två dagar och så tänker man att bara ungen blir född så kan vi slappna av, fast det är ju egentligen DÅ den RIKTIGA oron börjar och det kan man ju inte ens föreställa sig!"
Btw, läste någonstans att det är jättejättesvårt att höra just med stetoskop eftersom det tar upp så mycket ljud. Prova med toarulle istället! Fast det har inte funkat för oss ännu! :)
Hej!
Jag vet precis hur du känner, jag är oxå gravid efter IVF. Jag har haft sånna små blödningar 5-6ggr nu. Jag har pratat med läkare och fått veta att jag har en lättblödande livmodertapp som gör att man kan börja blöda små saftblödningar när man tar i tex vid lyft eller om man är hård i magen mm. Men även om man fått höra det så går det en kall kår igenom kroppen när blodet finns där på pappret.
Usch ja. Det är verkligen hemskt, men vad skönt att ha fått en anledning som man iaf kan lugna sig med efter ett par minuter. Men det måste ändå vara jätteläskigt när det väl händer!
