Om livet med IVF:

Ibland när jag sitter och funderar på vem jag är, vilka personlighetsdrag jag har och vad som gör mig till mig, kommer jag fram till att jag är precis som min mamma. Vi har samma personlighetsdrag och beter oss precis likadant. Det kan hända att hon har något stabilare humör än vad jag har men annars är vi precis lika. Det är klart att jag har intressen och egenskaper som gör mig till mig och som skiljer mig från henne, men de stora grunddragen i personlighet i fråga om hur vi beter oss, hur vi reagerar på olika saker, vad vi säger i vissa specifika situationer och så vidare är i princip desamma. 

Och då undrar jag hur det kunde bli såhär. Om det alltid är så att man oavsett om man gör någon form av revolt eller liknande mot sina föräldrar blir formad av dem så i den milda grad att man är deras kopior? Att det kanske är så godhet eller ondska sprids vidare i världen? 

Och framförallt så undrar jag om det kommer att bli så att mitt barn blir en kopia av mig? Som är en kopia av min mamma. Som är en kopia av sin mamma. Som är en kopia av sin mamma. Och så vidare i all evighet.