Busunge!

Ända sedan dag ett har hon busat med oss vår lilla skrutta. Det började med HCG:et som inte var tillräckligt högt i början och så har det fortsatt med moderkaka i framvägg och diffusa sparkar med mera som har gjort oss oroliga och i helgen var det dags igen. 

I fredags kväll hade jag inte känt av henne ordentligt sen morgonen och när vi gick och la oss tog vi till alla de metoder vi brukar för att väcka henne för i vanliga fall brukar hon vara aktiv på kvällen. Så vi puttade på magen från sida till sida, visslade, pratade, ringde med mobilen och till slut tog vi till det definitiva tortyrredskapet lysa-med-ficklampan som vi tidigare vägrat. Ingenting. Möjligtvis något diffust ner mot urinblåsan som jag inte med säkerhet kunde säga var hon. Återigen kom tankarna om när ska man ringa? När är man fjantig? När har man fog för sin oro? När ska man åka in? Vi la oss för att sova men det var en orolig sömn. På morgonen vaknade vi direkt av klockan och försökte väcka henne, hon brukar nämligen vara aktiv på morgonen också, men nu - ingenting. Möjligtvis ett yttepyttepet men absolut inget tillfredsställande. 

Så vi ringde. 

Barnmorskan på förlossningen sa att "Nu ska du göra såhär: Plocka ihop alla dina papper, ta med dig leg och kom in." Jag blev såklart ännu mer orolig när hon tog mig på allvar, men samtidigt kändes det såå skönt! Vi åkte in, till första våningen istället för tredje (RMC) för första gången. Väl där blev vi mottagna av den barnmorskan som jag tdigare pratat med och blev inledda till ett rum. Väl där skulle hon sätta CTG-dosan på mig och prickade precis rätt från första början - hjärtat slog med runt 140 slag i minuten! Vilken lättnad att inte behöva vänta i flera sekunder på att hon skulle hitta hjärtat! Jag fick också en grej att klicka på varje gång jag kände en rörelse från henne och såklart satte hon snart igång med att försöka sparka bort dosorna på magen! Jag låg där i en timme och bara den första halvtimmen hade hon rört sig mer än 30 gånger! Sedan somnade hon nog för när läkaren kom och skulle göra ultraljud hade hon inte rört sig på ett tag. "Dags att väcka henne igen!" Sa läkaren och tog ett rejält tag på varje sida av magen och slängde den fram och tillbaka. Herreminje! Så hårdhänta har vi aldrig vågat vara! Sen mätte han fostervattnet och jag såg ingenting förutom ett huvud som skymtade förbi till slut. Han hann se ett hjärta som slog. Ja, det var nog det minst tillfredsställande ultraljudet hittills. Men allt var som det skulle och läkaren rusade vidare mot nya äventyr. Till slut var vi nöjda med besöket och jag blev bortkopplad och vi fick åka hem. 

Tidigare har vi varit tveksamt inställda till att föda i Malmö, men efter det här besöket och efter att ha blivit såå väl bemötta av den fina barnmorskan känner vi oss säkra på och trygga med att föda där. Skönt att kunna stanna på hemmaplan och inte behöva bege sig till Lund eller varför inte Ystad mitt i mörkaste vintern. 

Annan krämpa: Inatt har det känts som att min mage ska spricka. Jag har känt så tidigare men aldrig såhär mycket och ihållande. Jag har inte kunnat sova utan har vaknat hela tiden av att det gör ont och han har tyckt synd om mig på riktigt riktigt för första gången (foglossning verkar svårare att ta till sig?). Det känns som om jag ska föda ur magen. Ni som är erfarna, är detta normalt? Det är liksom till höger om naveln, där hon ligger och putar som bäst med rumpan? /Tacksam för hjälp -85.

Kommentarer
Postat av: Lina

Hon kan ha kommit åt en nerv som hon ligger och klämmer på. Det hände mig och det var allt annat än skönt, men det kom och gick iom att hon fortfarande var ruckbar.



Skönt att det inte var någon fara med lillan :) testa klunka isvatten då brukar det sätta fart på livet i magen ;) Men nu vet ni hur ni ska väcka henne iaf om ni är oroliga ;) hehe!



Kraaaam <3

2011-10-31 @ 10:07:44
URL: http://rocktroll.blogg.se/
Postat av: ruht

Men söta lilla busunge då.. Skönt att hon mådde bra, skönt att ni fick hjälp och att dom tog er på allvar, och bra som fasen att ni [vågade] ringa!

<3



Kollade på din babyticker precis och varje gång blir jag helt paff över att det är så liite tid kvar.. Maigad, det är ungefär jätte snart!



kraaaam!

2011-10-31 @ 10:19:36
URL: http://labbstorken.blogspot.com
Postat av: baltazaar

Vilken pärs det måste varit innan ni fick veta nåt! Hua! Men som du skriver, vad bra att de tog dig på allvar. Hoppas du slipper det där nån mer gång och att det tittar ut en liten tösabit om 10 (?) veckor...eller hur långt gången är du nu? (ser inte widgeten i kommentars-läget).

2011-10-31 @ 13:26:53
URL: http://baltazaar.blogg.se/
Postat av: Mette

Bra att ni ringde!

Underbart när de tar en på allvar, men lite trist att läkaren var så stressad!



Kram <3

2011-10-31 @ 15:21:38
URL: http://mettemaarit.blogspot.com/
Postat av: Orättvisan.

Lina: Jo, vi gjorde det, men det funkade inte. :( Hmm, nerv säger du alltså. Blåmärke på insidan är ett annat förslag jag hört idag.



Jag veeeeeet! Det är snart! :D



Kramar och <3 på er alla fina!

2011-10-31 @ 16:41:43
URL: http://orattvisan.blogg.se/
Postat av: langtarefterliten

Ååh vad skönt att läsa att hon mådde bra!! Inte för att jag trodde något annat men kände verkligen den oro ni måsteha fått, nu blev jag alldeles gråtig ♥

Bra att ni åkte in och bra att de tog er på allvar också. Det börjar närma sig nu :-) Stor kram!

2011-10-31 @ 22:30:42
URL: http://langtarefterliten.blogg.se/
Postat av: Anna

Jag har också hört att det är en nerv som kan vara i kläm. Jag får också ont ibland men det brukar gå över efter en stund. Om det är att magen är spänd och hård och gör ont för det så är det antagligen sammandragningar. Har jag fått mycket här mot slutet.



Skönt att er lilla kicka mådde bra. Det är läskigt när de busar med en så där. Men det är nog bara att vänja sig för vi kommer nog hinna oroa oss många gånger i livet som mamma och pappa ;)



Kram

2011-11-01 @ 09:58:53
URL: http://playtheworld.wordpress.com
Postat av: Orättvisan.

Tack för tipset Anna, har också läst det där om en nerv någonstans. Sammandragningar är det inte, det har jag haft mycket av sedan vecka 16 ungefär så dem har jag koll på. :)



Kram på er finingar!

2011-11-01 @ 10:30:13
URL: http://orattvisan.blogg.se/
Postat av: Cecilia summerar

Puuuuuuh! Jag kan riktigt känna med er hur oroligt det var. Så skönt att bli bemötta på ett bra sätt, och ännu bättre att lillan mår bra.

Kram på dig mamma O

2011-11-01 @ 21:38:25
URL: http://cecilia.ekhemmanet.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0