Om livet med IVF:

(Najnajnajnaj! Som det heter på skånska. Tele2 har skickat ett sms där det står att jag nu förbrukat mitt internet på telefonen också, så det här kan bli det sista ni hör från mig på myyyyycket lång tid, eller åtminstone tidigast tisdag då vi kanske möjligtvis skulle få tillbaka vatten och teve och sånt därnt men om ni känner till Tele2 så vet även ni att de arbetar lite långsammare än andra och förmodligen har vi redan hunnit flytta innan internet kommer tillbaka i det här skräphuset.) 

Jo. Vi gjorde ju alla de där "testen" man kan göra för att få reda på om Pyret var en tjej eller kille. Flicka eller pojk. Tös eller påg. Bland annat sökte jag helt enkelt på det på internet och fyllde i en massa "tester" av samlat skrock och resultatet blev alltid det samma: Flicka.

Och så gjorde vi såklart ringtestet. Min brors frus syster tog min brors frus vigselring och sin guldkedja och höll ovanför min handled, ringen började snurra: Flicka. Ringen betedde sig likadant ovanför hans handled: Flicka. Men så gjorde den något märkligt - bytte håll och började snurra åt andra hållet. Jag tänker att det kan betyda två saker, antingen att vi kommer få fler flickor eller att Pyret kommer bli lesbisk. Om det blir det senare kommer hennes fader att bli mycket nöjd kom vi fram till i förrgår när jag frågade hur det skulle kännas om/när hon skulle börja träffa killar. "Killar i den åldern är per definition dumma i huvudet!" sa han, och fortsatte med att det skulle vara mycket bättre om hon bara träffade tjejer (som ju i och för sig också kan vara dumma i huvudet i den åldern). 

Dessutom drömde jag, innan vi visste, att vi ska få en tjej och sedan ett tvillingpar och efter det blev jag mer och mer säker på att vi väntade en tjej. Mycket märkligt eftersom jag från början "önskade" (alla som genomgått IVF vet att det inte spelar nååååågon som helst roll vad det blir, man är tacksam oavsett vilket, men man har ju ofta en föreställning om vad man "väntar") mig en pojk. Men ju längre tiden gick förlikade jag mig med att vi skulle få en flicka (trots att jag inte visste) och till slut blev tron på en flicka större och därför valde vi att ta reda på könet. För att ställa om lite ifall det nu var en pojke och för att kunna få börja använda ett av namnen som vi redan hade bestämt. 

På ultraljudet visade sig en liten flicka! 

Senare läste jag en undersökning om att 70% av akademiskt utbildade kvinnor som inte önskade sig ett speciellt kön kunde "känna på sig" vilket kön barnet de bar på hade. Intressant. 

Men så sa han en dag: "Fast en skröna stämmer ju inte... Den om att om man väntar en flicka så själ hon sin mammas skönhet!"

- audience sighs -

Naaaaaaaaaaaw!